Logga in
En bitmappbild är uppbyggd av ett stort antal pixlar (bildpunkter) i ett rektangulärt rutnät. Varje pixel innehåller färginformation, ju större bilden är desto fler pixlar innehåller den. Bitmappbilder återger färger och tonövergångar effektivt och används därför till fotografier och digitala kompositioner. Bitmappbilder är upplösningsberoende vilket innebär att de bara kan innehålla ett visst antal pixlar. De kan därför förlora skärpa och ge ett taggigt intryck på skärmen om de förstoras eller om de skrivs ut med lägre upplösning än vad de skapades för.
Om en bitmappbild förstoras så läggs normalt inte fler pixlar till för att täcka den förstorade ytan - varje pixel blir istället större. Det gör att bilden blir "grynig" och ser sämre ut. För att motverka det gör bildbehandlingsprogrammen en omsampling med "interpolering" vilket innebär att det fyller ut med pixlar i liknande färger för att täcka den förstorade ytan. Resultatet blir oftast "suddigt" som du kan se i exemplet nedan där bilden visas i normal storlek och med tre gångers förstoring.
Originalbilden 100%
Här är bitmappbilden i originalstorlek. Bilden är uppbyggd av pixlar och när den visas på en bildskärm kan du se en viss "taggighet":
Förstorad 300%
Här är samma bild förstorad 3 gånger och du kan tydligt se att bilden är uppbyggd av pixlar i ett rektangulärt rutnät:
Förstorad 300% med interpolering
När bitmappbilder förstoras kan olika metoder användas för att "fylla ut" med pixlar som inte finns. Metoden kallas interpolering och kan ske med olika metoder. Här är bilden förstorad 3 gånger och interpolerad med metoden "Närmaste granne" (Nearest Neighbor):
Här är bilden förstorad 3 gånger och interpolerad med metoden "bikubisk" som ger en mjukare övergång mellan pixlarnas nyanser:
Vektorbilder är uppbyggd av linjer och kurvor som definieras med hjälp av matematiska objekt som kallas vektorer. I en vektorbild beskrivs bilden utifrån sina geometriska egenskaper. Fördelen med vektorgrafik är att de är skalbara utan att kvaliteten försämras. Du kan alltså förstora och förminska bilden utan synbar försämring. Lagringsstorleken är också liten för vektorbilder jämfört med bitmappbilder. Vektorgrafik används framförallt till utskrifter och trycksaker för att få skarpa och tydliga kanter och konturer på texter, logotyper mm. Nackdelen med vektorgrafik är att den inte kan användas till fotografier eftersom de innehåller för mycket färginformation. Vektorgrafik används framför allt till tecknade illustrationer.
Originalbilden 100%
Här är bitmappbilden i originalstorlek:
Förstorad 300%
Här är samma bild förstorad 3 gånger. En vektorbild är skalbar utan att kvalitet och utseende förändras:
OBS! Den eventuella taggighet du ser beror på att bilden är sparad i bitmapp-format för att kunna återges här på webbsidan.
PPI för bilder och DPI för skrivare
En bitmappbild är uppbyggd av pixlar (uttrycket anses
komma från engelskans "Picture Element"). Pixlar
uppstår
vid inläsning och lagring av bilder digitalt och är små
kvadratiska bildelement i olika toner. Enheterna som används är PPI (pixels per inch) som anger det antal pixlar en bild är uppbyggd av. När bilden skriv ut på en skrivare anges upplösningen i DPI (dots per inch) där "dots" är de punktmönster som skrivaren använder för att återge bilden. I vardagsslag används ibland bägge
termerna då man avser samma sak.
Den korrekta användningen är att använda PPI för att ange de pixlar en bild är uppbyggd av och DPI beskriver utskriftsupplösning på skrivare, fotosättare mm.
LPI är rastertäthet vid utskrift och tryck
LPI (lines per inch) anger antalet linjer per tum i ett raster. LPI används när en skrivare delar upp bilden i ett rutnät (raster) och tilldelar varje ruta en nyans vid utskriften. Den utskrivna bildens detaljkvalitet bestäms av förhållandet mellan bildupplösning och utskriftsupplösning. Ju tätare raster desto högre kvalitet på papper och tryckprocess krävs. En dagstidning med obestruket papper klarar 85—100 lpi. Obestruket papper lämpar sig för de flesta ändamål. Färgen tränger ner i fibrerna och skyddar trycket mot repor. Ett obestruket papper är oftast billigare än ett bestruket och är bulkigare (styvare) tack vare att hela papperet är baspapper. För tryck med raster över 200 lpi används ett bestruket tryckpapper. Bestruket papper har försetts med ett ytskikt av lim och färgämne. Effekten blir att ytan blir jämnare att trycka på.
För att trycka en digital bild med god kvalitet och utan att pixlarna skiner igenom rastret krävs att bildens upplösning i PPI är minst 1,5 till 2 gånger större än rastertätheten i LPI. Hos många tryckerier är 150 lpi en standardtäthet och då bör en en digital bild ha upplösningen 300 ppi. OBS! Resultatet vid tryck blir inte bättre om du har högre upplösning i PPI än maximalt 2,5 ggr rastervärdet i LPI. Det kan tvärtom ge en kvalitetsförsämring vid utskrift. Kolla alltid med tryckeriet innan du förbereder bilden för bästa resultat.
Här är en överblick över den upplösning du kan använda beroende på vad bilden ska användas till:
| Bilden ska användas till: | Upplösning | Raster |
| Bildskärm, webbsida | 96 ppi | |
| Utskrift laserskrivare (300-600 dpi) | 100 ppi | 50 lpi |
| Utskrift laserskrivare (600-1200 dpi) | 250 ppi | 100-110 lpi |
| Trycksak, Dagstidning | 170 ppi | 85 lpi |
| Magasin och broshyrer mm | 250-300 ppi | 133-175 lpi |
| Konsttryck, årsredovisningar mm | 300-400 ppi | 175-250 lpi |
Photoshop har en funktion som automatiskt beräknar vilken upplösning bilden bör ha i PPI baserat på vilken rastertäthet som används vid utskrit eller tryck.
Välj menyn "Bild/Bildstorlek" (Image/ImageSize) eller snabbkommando CTRL+ALT+I.
Exemplet nedan visar att bilden nu har upplösningen 72 ppi och storleken 56x42 cm. Avmarkera valet "Omsampling" (Resample Image) och välj knappen "Auto":
I dialogrutan "Auto Resolution" anger vi att bilden ska användas för ett magasinstryck med rastertätheten 133 lpi och i bästa kvalitet (Best):
...resultatet när vi bekräftat med OK är är en upplösning på 266 ppi vilket stämmer bra med grundregeln "Dubblera rastertätheten i LPI för att få bildupplösningen i PPI":
Notera att utskriftstorleken nu är ändrad till 15x11 cm men att bredd och höjd i pixlar fortfarande är 1600x1200 pixlar. Det innebär att det totala antalet pixlar är oförändrat och bildens är inte omsamplad.
Bildupplösningen per tum (PPI) anger detaljåtergivning i en bild men det som egentligen är betydelsefyllt är det totala antalet pixlar i en bild. Bilden exemplet ovan är tagen med en digitalkamera med 2 Megapixels upplösning. Storleken på bilden är 1600x1200=1920000 pixlar (ca 2 miljoner pixlar) vilket är vad kamerans bildsensor klarar av.
PPI betyder "pixels per inch" vilket innebär pixlar per kvadrattum. 1 tum är 2,54 cm och en bild med måtten 1x1 tum är detsamma som 25,4x25,4 mm.
Om en bild med storleken 1x1 tum har upplösningen är 72 ppi innehåller bilden 5184 pixlar (72x72). Om samma bild har upplösningen 300 pixlar innehåller bilden istället 90000 pixlar (300x300). När bildstorleken dubbleras blir det alltså drygt 16 gånger fler pixlar! Detta beror på att antalet pixlar ökar i kvadrat eftersom bilden blir större både på bredden och höjden.
Bilderna i exemplet nedan har samma storlek när de skrivs ut från Photoshop eller i en trycksak. Utskriftsstorleken för båda bilderna är 2,54x2,54 cm (1 kvadrattum) . När bilderna visas på bildskärm eller webbsida ser den högra bilden större ut då varje pixel i bilden tar upp en pixel på bildskärmen:
| 72 ppi = 5184 pixlar | 300 ppi = 90000 pixlar |
 |
 |
PPI är även ett mått för att ange bildskärmens upplösning. Det är speciellt viktigt om du förbereder bilder för presentation på bildsskärm som tex i bildspel eller webbplatser. De flesta skärmar har en upplösning på 96 ppi men vissa äldre skärmar har upplösningen 72 ppi . En lämplig upplösning för webbsidor är 96 ppi. Läs mer i guiden Bildskärmars upplösning och grafikformat »
Bildens dokumentstorlek (utskriftsmått och upplösning) bestämmer det totala antalet pixlar och därmed också bildens lagringsstorlek. Om du ändrar bildens utskriftsstorlek och upplösning oberoende av varandra sker en omsampling för att ändra det totala antalet pixlar i bilden. Generellt är det bättre att minska en bildstorlek och upplösning än tvärtom. Om du ändrar bildstorleken utan att använda omsampling så ändras inte det totala pixelantalet och bildens kvalitet ändras inte alls. I allmänhet får du bäst utskriftskvalitet om du först ändrar måtten och upplösningen utan omsampling och sedan gör en omsampling om det behövs.
Bilden i exemplet är tagen med en digitalkamera med 2 Megapixels upplösning. Storleken på bilden är 1600x1200=1920000 pixlar (ca 2 miljoner pixlar) vilket är vad kamerans bildsensor klarar av.
Klicka här 
för att se eller spara bilden "thunderbird.jpg" som används i exemplet.
När du ändrar bildens pixeldimensioner påverkas bildkvalitet och utskriftsstorlek. Den här ändringen kan ändå vara ett alternativ som ger bra resultat vid utskrift och tryck. Förutsättningen är att bildens pixeldimensioner ändras för mycket för att omsamplingen ska ge ett bra resultat. Det är bättre att minska upplösningen (sampla ned) än att öka upplösningen (sampla upp).
 |
 |
| Bikubisk skarpare | Bikubisk |
Här är fler guider som visar hur du ändrar bildstorleken:
skriv ut »